Imorgon ska jag sätta på nya ögonfransar. Gjorde det innan förlossningen men var inte jättenöjd så nu ska jag till en annan tjej. Min syrra hade gjort fransarna hos henne och de var superfina! MEN ett stort men och en stor nackdel är att det tar 2 1/2- 3 timmar. Är skitnervös att behöva lämna mitt hjärta så länge. Visst det är till hennes pappa men hon är mest van vid mig och tröstas lättast av mig när hon är ledsen. Men jag vet att Niklas gör allt han kan och han är världens bästa pappa till henne så det kommer gå bra. Måste börja släppa ifrån mig henne lite mer till honom. Jag vill gärna, trösta, natta, byta blöja, gosa, ja allt och säger inte han att han vill ta henne så är inte jag den som erbjuder. Men sen han kom hem har han fått ta henne så nu har han nattat henne. Det tog ett tag innan hon somnade för hon var lite ledsen men han kämpade och tillslut somnade hon. Kändes skönt för mig också för då känns det verkligen som att det kommer funka imorgon, så länge hon är mätt :) Kommer nog pumpa lite också ifall att och skulle hon vara otröstlig är jag inte långt ifrån så då får jag helt enkelt avbryta behandlingen. Som ni märker är jag inte helt bekväm att lämna henne men nån gång måste väl vara första gången och det är ju till hennes pappa men jag erkänner, jag är en riktig hönsmamma. Trodde jag skulle vara en cool mamma som tog allt med en klackspark men icke sa nicke. Lejoninnan i mig väcktes när bebis föddes och jag vill skydda henne till varje pris. Ser en fara i nästan allt nuförtiden och mitt hjärta går sönder när hon är ledsen. Många hormoner i kroppen, fast det var ännu värre för några veckor sedan så det blir bättre och bättre. Idag blir förresten vår prinsessa sju veckor, stora tjejen! :) Det firade vi med en långpromenad och jag trodde Freya skulle dö, hon fick vatten och jag hällde vatten på henne men det hjälpte inte så tillslut fick hon också åka vagn. Haha :D