När vår lilla älskling skriker går mitt hjärta itu. Innan jag fick barn trodde jag att jag var immun mot barnskrik. Jobbade nämligen på förskola förut och vande mig vid barnskrik så jag hörde det knappt. Trodde att det skulle bli samma sak med mitt eget men icke, det är stor skillnad med ens egna barn. Får nästan panik när hon skriker. Iaf när vi inte är hemma. Jag hör inget annat och vill bara att hon ska bli glad fort. Det gör verkligen ont i hjärtat. Nille känner inte alls samma sak, eller han tycker såklart det är jobbigt men inte på samma sätt som jag, så det måste väl ha att göra med alla hormoner en mamma har i kroppen.