Läste precis en blogg där föräldrarna förlorat deras barn i psd och tårarna bara rann. Så jävla hemskt! Den smärtan de måste känna måste vara helt sjuk och jag lider med de som måste gå igenom det och ber att det aldrig händer oss. Det här barnet var över ett år så nu har jag och Nille bestämt att vi ska använda andningslarmet tills hon är två år. Hon ska även ha det varje gång hon sover när vi inte övervakar henne. Skulle aldrig förlåta mig själv om något hände henne när vi är så medvetna om riskerna. Andningslarmet har fellarmat två gånger. Jag vaknade då med ett ryck och hjärtat i halsgropen men när jag såg att hon andades kunde jag andas ut igen. Jag hade satt blöjan för löst första gången och larmet hade ramlat av andra gången. Men hellre att det larmar en gång för mycket än en gång för lite. Visst att man blir skrämd för stunden men tänk om man tog bort det pga det och sen hände det henne något. Usch, hemskt att bara tänka på, jag skulle aldrig förlåta mig själv.